KAN MAN SÅ SKA MAN

MY THOUGHTS

Skulle man få för sig att ta och kika in i mitt huvud nu så skulle man hitta ett enda stort frågetecken. Känns som jag vandrar runt på sparlågor och försöker klura ut hur min framtid ser ut. Dem som känner mig vet att jag är världens sämst på att höra av mig, alltså verkligen världens sämsta. Det är absolut inte för att jag inte bryr mig eller har tid, det är bara jag som person. Hör man inte av sig till mig så får man oftast ingen konversation heller, hemskt ändå. Så idag tog jag tag i mig själv och skrev till mina närmsta vänner och visade att jag verkligen brydde mig, jag hade ju all tid i världen för de. Så varför inte visa att jag faktiskt är en bra vän som bryr mig.

Och ni förstår inte hur tårögd jag blev när jag fick se hur mycket dem där hemma faktiskt saknar mig. Man förstår ju att ens familj, pojkvän och vänner kommer sakna en. Men när någon sätter ord på hur mycket dem saknar en är något alldeles extra. Att vara ifrån dem är absolut något av det värsta jag gjort i mitt liv, men jag ångrar heller inte att jag åkte. Har växt så mycket som person, varit med om tusentals utmaningar men har ändå inte gett upp. Jag har gett mig fan på att fortsätta kämpa, för mig själv i första hand men också för att bevisa för alla andra att jag kan klara detta. Tävlingsmänniskan inom mig fortsätter att sparka mig i baken varje gång jag bara velat släppa allt och åka hem.

Älskar just nu livet här över även fast jag har ett stort hål i hjärtat. Har så dåligt samvete för att det är jag som har gjort att alla där hemma saknar mig, att jag bara tänker på mig själv och släpper allt där hemma. För jag är ingen självisk människa. Men samtidigt måste man ta klivet, uppfylla sina drömmar och göra något galet. Något som ingen någonsin kunde räkna med att man faktiskt skulle göra. Man kan inte tänka "tänk om?", utan man måste istället tänka "jag kan inte förstå att jag gjorde det där?". För hur många sitter inte där idag och har inte gjort något galet överhuvudtaget i sitt liv och önskar att dem hade gjort det. En dröm som dem hade velat uppfylla men aldrig gjorde. Men varför? Vad stoppade dig? Rädsla, trygghet, pengar? Lärt mig ett super bra uttryck av Petronella och det är något som jag går efter; "kan man så ska man". För det är självklart man ska göra det man vill här i livet, det är endast du själv som väljer hur mycket du är villig att kämpa. 

Vet inte ens om denna texten makes any sense till er, men kastar man ut ord och meningar från min hjärna är detta hur det blir. Det är oftast såhär det ser ut i min dagbok, väldigt oklart och osammanhängande. Men det finns en mening bakom allt, du måste bara lära dig att förstå den. När mitt hjärnkontor går på högvarv så är det bästa som finns att skriva av sig och när det inte är för mycket blottande kan jag skriva det direkt på bloggen. För det är ju trots allt som en dagbok, bara det att den har några hundra mer läsare än vad den rosa dagboken med guldlås har. 

always be kind.

Gillar

Kommentarer