CHICAGO

MY AMERICAN LIFE

​Vet inte riktigt vad som hänt med mig, men så som jag sett fram emot denna resan borde jag vara gladare nu än jag är. Jag hade ju som sagt mitt break down i måndags när jag kom till training school och verkligen vill åka hem, bara grät och grät. Men sen började lektionerna och man började lära känna fler och fler på skolan. Så helt plötsligt hade man noll hemlängtan och allt var hur bra som helst. Sen tog det emot att lämna skolan igår, kändes så bra där när man var omgiven av folk hela tiden. Och sen när jag träffat familjen och satt mig i bilen fick jag världens klump i magen. Det var värre än hemlängtan, det var något helt annat. Det var precis som att jag inte passade in, som jag haft en bild och helt plötsligt fick en annan. Så inprincip grät mig till sömns igår och imorse efter jag ätit frukost var jag tvungen att gå ner på mitt rum för att jag började gråta igen. Försöker komma på alla sorters saker vad det kan bero på.. Är det hemlängtan, är det att jag inte trivs med familjen, inte trivs med området eller inte trivs i rollen att bo i någon annans hus? Just nu är det fullt kaos i huvudet och jag vet knappt innan eller utan. Men efter att ha skypeat med Lucas imorse och gråtit ut rejält så har jag intalat mig själv att jag måste ge det en chans och försöka. Så får helt enkelt ge det några veckor och känns det inte bättre då och om jag kan sätta fingret på vad det är så får jag göra något åt saken då. Men ska iallafall ge det en chans och kämpa. För det är ju detta jag drömt om så länge. Just nu saknar jag någon att prata med och som bara kan krama om en och trösta en. För det är ganska så jobbigt att gå runt med en klump i magen, så får hoppas det släpper snart. 

always be kind.

Gillar

Kommentarer

Pernilla Hansson
,
Mamma skickar tusen kramar över Atlanten o jag finns alltid här för dig!! ❤️Du kan prata med mig över Skype även om jag önska att jag va där o kunde hålla om dig o prata med dig. 😘😍
Puss & kram från mamsen