IN MY HEAD

MY AMERICAN LIFE, MY THOUGHTS

Kollade igenom mina utkast här på bloggen och fastnade på detta när jag bläddrade förbi. Att detta var nästan ett år sedan, tänk va tiden har gått fort. Saknar det så mycket, samtidigt som jag är så glad över att jag åkte hem. Här får ni ett oredigerat inlägg som skrevs 03.15 15 oktober 2016. Efter att ha läst igenom de så inser jag hur dåligt jag faktiskt mådde, men inser även hur bra jag hade det tillsammans med Melissa. Vet inte hur jag skulle klarat mig utan henne där över, min trygga klippa <3

Då mina tankar som jag hade under veckan då jag köpt min biljett och visste att jag skulle komma hem men inte berättade för någon annan än mamma var svåra att dela med mig sig av just då, så ni får ta del av dem nu istället. För jösses vad tankar jag hade..


Tisdag 11/10

Redan igår var jag helt hundra på att jag skulle avsluta programmet och åka hem, när jag låg i sängen och kollade på flygbiljetter kände jag mig så himla lycklig. Jag kände den där lyckan jag hade velat känna här över hela tiden, som visade sig bli tvärtemot. Egentligen har jag vetat hela tiden att dagen snart skulle komma då jag skulle göra detta. Men det var inte förrän igår som jag låg i min säng med tårarna forsandes ner för kinden, ögonen så tårfyllda att jag knappt kunde tyda vad som stod på dataskärmen och insåg vilket det bästa beslutet var. Hittade den perfekt biljetten och gick till sängs med ett leende på läpparna..

När jag vaknade idag var mamma den första jag skrev till och det var så skönt att se det meddelandet skickas iväg. "Mamma, det är dags för mig att komma hem. Jag avbröt precis programmet och ska boka en flygbiljett." Så som hon kämpat att få mig att stanna och så som jag kämpat för att stanna. Men ändå så var det så skönt att se meningen "Gumman, om det är de som känns bästa så tycker jag du gör helt rätt i de.". Det var så skönt att ha någon som äntligen sa att jag kunde komma hem, att jag inte behövde kämpa mer. Även fast jag är tacksam att alla har fått mig att kämpa, för hade nog inte ens klarat en vecka annars.

När min area director Dagmar ringde upp mig för att prata om att jag ville åka hem förväntade jag mig världens jobbigaste samtal. Men det var så lättande, bröt ihop fullständigt och bara grät. Och trots att jag aldrig träffat henne så var hon fantastiskt stöttande och tröstade mig, mådde så bra efteråt. Mejlade även den senaste värdfamiljen jag pratat med om att jag bestämt mig för att åka hem. Och för första gången på över en månad kände jag mig så glad och lättad. En sån obeskrivlig känsla, istället för att gråta sorgsna tårar var det nu lyckliga tårar.

Det jobbigaste nu var att smsa Melissa och berätta att jag har bokat min biljett hem till Sverige. Hon fattade ingenting, hade ju verkat så glad sen jag gick in i rematch. Men i bakhuvudet hade jag ju hela tiden att jag ville åka hem, så det är klart att jag är gladare. Men hoppas hon förstår mig på något sätt. Det är vi mot världen här över, vi har spenderat varje helg tillsammans i över en månad. Kommer nog ta ett tag innan jag inser att jag inte har en tågresa 45 minuter bort längre.

Med tanke på att jag valde att avbryta programmet så får jag ju stå för flygbiljetten hem själv. Och då man inte är allt för rik som au pair så var jag ju tvungen att hitta en så billig resa som möjligt. Hade dock lite undan sparat från förra lönen i Sverige ifall detta skulle hända. Så det billigaste jag kunde hitta och smidigaste var att först flyga från Chicago till Boston och byta flyg där till Köpenhamn, sen väl i Köpenhamn ta Öresundståget hem. Det gjorde att resandet blev ungefär 10 h kortare och 1000 kr billigare, ibland är jag bra smart.

Onsdag 12/10

Det känns som tiden går så fruktansvärt långsamt helt plötsligt, som att den står still. Vaknade med ett leende på läpparna och med världens bästa känsla i kroppen, med vetskapen att om en vecka är jag hemma i Sverige. Det svåra är dock att meddelanden om hur jag mår och hur det går med rematchen börjar trilla in nu. Hatar ju också att ljuga, men vad ska man göra. I första hand gör jag ju det för att överraska dem där hemma.. Men gör det också för att jag inte orkar med alla frågor just nu, eller att folk försöker övertala mig till att stanna. Har utstått mycket av det de senaste ändå. Därför är det bättre att låtsas som att allt är kanon och att man har en familj på gång så får det hellre bli en chock på hemmaplan.

Torsdag 13/10

Jag och mamma är i fullgång med planerna om att överraska alla där hemma. Och hon tycker fortfarande det är jobbigt att ljuga, hon håller inte koll på vad hon säger till vem och tror hon kommer hamna i helvetet för att hon ljuger.. haha. Försöker lugna henne med att det är "lögner" för en bra orsak, vet dock inte om jag lyckas så bra. Imorgon jobbar jag äntligen min sista dag, ska bli så skönt.

Fredag 14/10

Äntligen fredag och dags för min sista jobbdag. Låt den gå riktigt fort, så kan jag jubla sen. Har nästan packat klart allt, har bara de sista som jag kommer använda i helgen som ska packas ner. Fick även åka och köpa en svindyr resväska häromdagen för att få med mig allt. Så betalade extra på flyget för att få ha en till väska. Dock bara på flyget från Boston till Köpenhamn, så måste hitta vart jag kan göra det från Chicago till Boston också. Så skönt att det börjar närma sig nu. Helgerna går ju alltid så fort när man har roligt, så hoppas denna också gör det så jag får åka hem snart.

När man ligger i soffan hemma hos Melissa och bestämmer sig vid klockan elva på kvällen att man vill åka till en bar och dricka lite cola och bara prata, då inser jag hur mycket jag kommer sakna henne. Detta är inget vi kan göra när jag är hemma, så tråkigt verkligen. Och att sitta i bilen och åka i mörkret ner till downtown och sjunga med till musiken på radio och helt plötsligt höra Melissa sjunga fel och säga "oh shit", det kommer inte längre hända. Men det är samtidigt dessa stunderna som fått mig att få bättre här över, att jag har haft henne vid min sida. Vi kom även fram till att på måndag när vi ska ha min avskedsmiddag så kommer vi gråta, för efter ha spenderat varje helg tillsammans kommer de bli känslomässigt då vi kommit varandra så nära. Hon är utan tvekan en av dem närmsta jag har och kan berätta allt för, iallafall på samma nivå som alla mina andra bästa vänner.

Lördag 15/10

Att vakna upp sista helgen tillsammans på evigheter och äta frukost tillsammans i hennes kök är något jag kommer sakna. Värmen från hennes värdfamilj och hundarna, att känna sig så välkommen är en underbar känsla. Att åka igenom Chicago's suburbs och titta på alla drömhus är en otrolig känsla, det är så jag vill bo en vacker dag.

Söndag 16/10

Snacka om noll söndagsångest här, är ju ledig hela dagen imorgon och nu är det bara två dagar kvar tills jag åker hem. DEN KÄNSLAN! Ska inte röra ett finger idag, förutom att ligga i sängen och packa klart så mycket som är möjligt.

Måndag 17/10

Min sista dag i Chicago och vad händer? Min telefon går sönder. Jag ska alltså lyckas ta mig hela vägen hem till Sverige utan telefon. Är det ens möjligt? Återstår att se. Kanske hamnar långt åt helvete fel eller inte ens kommer från Chicago. Tur jag har datorn iallafall.. Att jag ska åka hem imorgon, så skönt. Mindre skönt att jag inte är hemma förrän på onsdag eftermiddag dock.

Tisdag 18/10

ÄNTLIGEN!!! Som jag räknat ner dagarna. Väskorna är packade, jag har ätit frukost och gjort mig iordning. Nu är det bara att vänta på ubern och sen åka till flygplatsen.

Gillar

Kommentarer

ETT ÅR

MY AMERICAN LIFE

Tänk vad tiden går fort..
Idag var det exakt ett år sedan jag stod på Landvetter och vinkade av mamma, Jocke, Lucas och Jennifer för att flyga över Atlanten och ta mig an livet som aupair. Men som ni vet blev ju inte det äventyret speciellt långt dessvärre, men ångrar de inte. På de två månaderna jag spenderade där lärde jag mig så mycket om mig själv, USA och allt annat. Fick dessutom turen att träffa min fina vän Melissa. Ångrar jag att jag åkte hem? Absolut inte. Kunde inte gjort ett bättre val, trivdes verkligen inte och kände att detta verkligen var rätt beslut. Att istället ha spenderat detta året på hemmaplan har varit helt fantastiskt, har upplevt massa andra saker här hemma som jag kanske aldrig upplevt om jag stannat där över. Och drömmen om att bo i USA finns självklart kvar, men på andra plan än att vara aupair.


Gillar

Kommentarer

CHICAGO-BOSTON-KÖPENHAMN-GÖTEBORG

MY AMERICAN LIFE, DAILY

Livet utan telefon har faktiskt varit ganska avslappnande.. 
Lite stressigt dock att resa i mer än 30 h hem till Sverige utan telefon. Du har noll koll på vad klockan är och när alla andra sitter och pillar med sina telefoner sitter jag och bara stirrar ut.. haha. Folk måste trott jag var knäpp. Första flyget från Chicago till Boston gick ganska snabbt, tog bara 2,5 h och jag sov nästan hela resan. Fick dock betala en hel del på flygplatsen för en extra incheckad väska, en carry on väska som inte ingår och även övervikt på båda väskorna.. Vilket flyt. Har alltid haft panik över att gå igenom säkerhetskontrollerna då jag är så osäker på att jag glömt något eller liknande. Och var speciellt livrädd när jag flög ensam från NY till Chicago när jag kom hit. Nu känns det hur lätt som helst.. Känner mig som värsta proffset när jag lägger i alla grejor i lådorna, håller koll på att man måste ta av sig skorna och sen går in och ställer mig direkt med fötterna isär och armarna upp i luften utan att dem behöver säga till mig.. haha. 

Väl framme i Boston var jag tvungen att hämta ut väskorna och checka in på nytt då det var olika flygbolag och att ta sig från terminal B till terminal E var ju inte de snabbaste man kunde göra. Tog det smarta valet att ha en bagagvagn då jag hade tre väskor och tur var väl de. För promenaden mellan terminalerna var på ungefär 20 minuter. Sen en ny incheckning, när jag bokade mitt flyg så betalade jag för extra bagage för jag redan visste att jag hade en tredje väska. Men när jag kommer fram så säger han att de inte är med, så får betala ytterligare. Så har alltså betalat mer än vad jag ska och måste därför mejla flygbolaget nu och överklaga, sämst. Efter världens längsta incheckning var det säkerhetskontroll igen, sen middag innan jag gick på flyget. 

Väl på flyget till Köpenhamn hade jag världens lyx, fick tre säten för mig själv. Så kunde alltså ligga ner och sova. Har dock svårt att sova överlag på flygplan, så sov väl ungefär en timma sammanlagt. Men hann kolla på Finding Dory och Mike and Dave needs wedding dates, som jag velat se ett tag. Hann även se nästan två filmer till, även fast flyget var snabbare än de skulle och var en halvtimma tidigare än beräknat. Hade även problem att sova då de var turbulent ganska ofta, så var tvungen att vakna och ta på mig bältet omvartannat. 

I Köpenhamn hade jag sen alltså 2,5 h innan mitt tåg till Göteborg skulle gå, så det var en ganska lång väntan utan något speciellt att göra. Och tio minuter innan mitt tåg ska gå ser jag på min biljett att jag råkat bokat samma tåg fast dagen innan, hur korkat? Tänkte att jag kanske kunde fjäska och fråga om jag kunde åka på den ändå om jag berättar vad som har hänt. Istället hinner tågkontrollanterna före och bötar mig på 1000 kr. Kan man ens ha så här mycket oflyt på så här kort tid? Allvarligt. Väl framme i Göteborg hämtade iallafall Lucas upp mig på centralen, så helt plötsligt kändes allt bra för stunden. Egentligen skulle det vara en överraskning, han trodde att han skulle hämta min mamma. Men i stundens hetta dagen innan så avslöjade jag den överraskningen. 

Nu har jag iallafall en tillfällig telefon utan fungerande hemknapp, ljud och kamera. Men det är bättre än inget och från och med idag har jag även ett sim-kort. Så behöver alltså inte leta wifi för att kontakta omvärlden. 

Gillar

Kommentarer